Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | Eric XIV, King of Sweden | The Prodigal Son | klassisk | joran persson och karin mansdotter | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Gottfried Von Wedig
Cologne 1583-1641
Archduke Rudolf of Austria
Rudolf Johannes Joseph Rainier von Habsburg-Lothringen, Archduke and Prince Imperial of Austria, Prince Royal of Hungary and Bohemia (8 January 1788 - 24 July 1831) was a Cardinal, an Archbishop of Olomouc, and a member of the House of Habsburg-Lorraine. Born in Pisa, Italy, he was the youngest son of Emperor Leopold II and Maria Louisa of Spain. He was elected archbishop of Olomouc in 1819 and became cardinal in the year 1820. In 1803 or 1804, Rudolf began taking lessons in piano and composition from Ludwig van Beethoven. The two became friends, and Rudolph became a supporter and patron of Beethoven; their meetings continued until 1824. Beethoven dedicated 14 compositions to Rudolph, including the Archduke Trio, the Hammerklavier Sonata, the Emperor Concerto and the Missa Solemnis. Rudolph, in turn, dedicated one of his own compositions to Beethoven. The letters Beethoven wrote to Rudolph are today kept at the Gesellschaft der Musikfreunde in Vienna. On 24 March 1819 he was appointed, at the age of 31, Archbishop of Olomouc in the present day Czech Republic but then part of the Austrian Empire. He was made Cardinal-Priest of the titular church of S. Pietro in Montorio by Pope Pius VII on 4 June 1819. He was ordained a priest on 29 August 1819, and consecrated a bishop on 26 September. In 1823 - 24, he was one of the 50 composers who composed a variation on a waltz by Anton Diabelli for Vaterländischer Kenstlerverein. In Rudolf's case, the music was published anonymously, as by "S.R.D" (standing for Serenissimus Rudolfus Dux).
John William Casilear
(June 25, 1811 - August 17, 1893) was an American landscape artist belonging to the Hudson River School. Casilear was born in New York City. His first professional training was under prominent New York engraver Peter Maverick in the 1820s, then with Asher Durand, himself an engraver at the time. Casilear and Durand became friends, and both worked as engravers in New York through the 1830s. By the middle 1830s Durand had become interested in landscape painting through his friendship with Thomas Cole. Durand, in turn, drew Casilear's attention to painting. By 1840 Casilear's interest in art was sufficiently strong to accompany Durand, John Frederick Kensett, and artist Thomas P. Rossiter on a European trip during which they sketched scenes, visited art museums, and fostered their interest in painting. Casilear gradually developed his talent in landscape art, painting in the style that was later to become known as the Hudson River School. By the middle 1850s he had entirely ceased his engraving career in favor of painting full-time. He was elected a full member of the National Academy of Design in 1851, having been an associate member since 1831, and exhibited his works there for over fifty years. Casilear died in Saratoga Springs, New York in 1893.